Hej, alla!

Ursäktar verkligen för uppehållet men det har varit en del att fundera över och tänka på. Positiva saker, självklart! Det blir inte negativt med min älskling<3

 I lördags så var jag ned och provade en stridsflygsimulator. Så otroligt roligt det var. Fick ha en äkta G-dräkt på mig (trycker åt runt piloten vid ansträngningar för att förhindra att han svimmar). Simulatorn i sig var en Draken som varit i svenska flygvapnet, blev sålt till Schweiz för att sedan komma till Sverige och bli en simulator. Instruktören berättade att 5 Draken-piloter var där och ställde in "känslan" för planet. De gick inte förräns alla 5 var överens om att det verkligen kändes som att flyga Draken. Starten gick galant och landningen med. Under flygningen fick jag testa jakt (skjuta ned ett plan med värmesökande robotar och jaga det med kulspruta), lågflygning i över 1000 km/h, looping och snurrar. Fick även flyga över Stockholm både under dag och natt. Vilken skillnad det var! Jag kan verkligen rekommendera detta. Jag fick denna upplevelse av Cissi och hennes familj och släkt. Stort tack till er! Kan inte beskriva nöjet med upplevelsen! Är det någon som är sugen så kan ni gå in på: www.novelair.com. 800 kr vid privatbokning. 20 min introduktion och 40 min i planet. Ett stort tack till Novelair AB i Gävle för bra instruktioner och genomgång av kontroller och ett härligt bemötande med skratt och allvar! 

För er som inte vet så väntar jag och min älskling, Cecilia Berglund, barn. Vi båda är människor som är uppväxta med småsyskon och är de äldsta i "kedjan". Då föreföll det sig väldigt naturligt för oss båda att bli föräldrar kände vi. Och kärleken har inte "mojnat" heller efter snart 2 år (i oktober). Tvärtom så har den bara blivit starkare och djupare. Mer på ett moget plan. I alla fall så ska vi ned på ultraljud den 8:e mars. Ska verkligen bli spännande att följa med. Och få se barnet på skärm...få skriva ut bilder...första anblicken. Man har hört mycket om känslan från andra pappor som man känner...det enda de kan säga är att det är en obeskrivlig känsla och det är svårt att hålla tårarna tillbaka. Det borde inte vara ett problem. Men jag har förvarnat min Angel att i förlossningssalen så kan jag inte garantera tårflödet. Känner jag mig själv så kommer nog känslorna komma då. Men det är en bit kvar. Så fram tills dess så är min uppgift att stötta och göra mat som är bra för Angel och barnet. Ärligt talat...som blivande pappa så är man rädd att göra fel...eller att inte vara tillräcklig för henne. Och tack vare det så sätter man sin egen ribba något otroligt högt. Och då kommer det bli fel. Som tur är så drar älsklingen ned mig på jorden igen och berättar att det jag gör betyder mer än vad jag tror. Så det är jag tacksam för...att mina ansträngningar hjälper. Hursomhelst, det kommer bli uppdateringar och bilder senare.

Just det...ska kanske nämna att nu har vi flyttat. Runt samma period då vi fick reda på graviditeten så fick vi en tre-rumslägenhet på 73 kvadrat. Har man flyt eller? Nä, på återseende så uppaterar jag under hela "resan" vi ska färdas tillsammans som par nu! Jag älskar dig, Cecilia Berglund, min Angel! Detta blir vårt första kärleksbarn;P <3