Hej hej!

Vi var nere på Ultraljud idag. Så glad att jag följde med. Tänkte ju inte göra det efter igår...tur att älsklingen och jag löste det. Men jag tror att jag var stressad för idag...det var ju lite att stå i. Tänkte skriva lite om det idag.

Imorse gick man upp sjukt tidigt. Det var dags för ultraljudet och bestämma ålder/kön på barnet. Och jag kan säga; fy fan vad nervös man var i väntrummet. Vi fick sitta nästan en timme innan vi fick komma in. Men ungefär 07.55 ropade de in oss. Cissi la sig ned på britsen och jag satt mig bredvid på en stol med alla kläder och hennes väska i famnen. Barnmorskan smetade ut gelen på hennes mage och satt dit sonden. Det första vi såg var en lite mörk boll bredvid en större mörk boll. Hon förklarade att det mörka var kroppsvätskor. Så den första "bollen" var Cissis urinblåsa (som var full då hon var tvungen att spara på sig). Den större bredvid var livmodern med fostervattnet sa hon. Men ingen bebis såg man. Tills hon flyttade lite på sonden. Då såg man en ryggrad. Sedan flyttade hon den lite mer...då fick man se bebisen i profil. På den första profilbilden fick vi se en arm som pekade med ett finger. Och medans vi kollade på det så började bebisen räkna upp sina fingrar en och en. Ungefär som att den ville säga: "Titta...5 fingrar!". Så läckert!

Första bilden på ryggraden

Och sedan hade vi bestämt oss för att kolla könet med. Och det visade sig att det skulle vara en liten son. Och vi hade bestämt namnet William på vår förstfödde son.

Det var en kille

Och när vi såg profilbilderna så såg han så underbart söt ut och pappa-känslorna kom direkt. Man började tänka: "Fan, det här är vår son...VÅR son!" Alltså, helt obeskrivligt alltså!

"Man är väl snyggare i profil eller?";)

Vi köpte sex st bilder allt som allt och fick bevis på att våra misstankar och drömmar besannats. Vi skulle bli föräldrar och vi väntade vårat kärleksbarn. Och vad detta vägde upp det sämre man upplevde igår. Nu lekte livet verkligen igen.

Jaja, börjar bli dags att runda av...men ska försöka skriva snart igen och uppdatera er om utvecklingen! Ha det bra så lägger jag ut lite bonusgrejer härunder! Hej svejs!

Babysittern vi fick av familjen Berglund. Ett stort tack till er!

Grabbens vrålåk: Emmaljunga;)

Suveränt skötbord!

Spjälsängen. Återigen tack, Göran och Annika, för en fin säng och montering!

Nya gardiner i vardagsrummet (i nya lägenheten)

Magen just nu ( i vecka 17+6)

Min underbara, snygga, söta starka flickvän: Cecilia Berglund. Jag älskar dig och vårt ofödda kärleksbarn! Jag finns här när du vill och hela vägen.

Hej alla.

Idag känner jag mig bara less på allt som har med folk att göra. Känns verkligen som om allt rasar i min tillvaro just nu. Och jag känner mig dum som inte kan bygga upp det igen utan hjälper bara till med raseringen. Om ni har tid så ska ni få se vad som försiggår.

Det första är jobbet. Har jobbat där så länge nu men det finns ingen möjlighet till att klättra upp för någon karriärsstege. Man står bara still och trampar jord och inget händer. Alltså missförstå mig inte...kan det bli lite variation och möjligheter så skulle det verkligen öka arbetsintresset igen.

Det andra som händer just nu är att min farsa åkte in på psyket i helgen. Verkligen inget roligt eller vad man hade räknat med. Så nu bor min lillebror hos mig och min sambo. Och det tär verkligen på förhållandet. Inget roligt alltså, men vad ska man göra? Jag älskar  båda, men på olika sätt. Och jag vill inte förlora någon. Men jag och min sambo bråkar mycket mer och mer intensivt nu. Känner mig verkligen less på omgivning, folk och människor som inte förstår hur det känns att dra i flera trådar samtidigt och hålla allt ovan ytan...så att inget sjunker ned i det mörka djupet. Min sambo dundrade just ut genom dörren efter en hetsk diskussion som startade imorse...och förföljt mig hela djävla dagen. För att sluta med att jag knappt bryr mig om henne, vårat barn...eller oss. Men jag vill INTE ha det så. Verkligen inte! Så har ni några tips därute hur man ska göra för att få allt att funka...och må bra på köpet med? För jag vet inte...vet ingenting längre...HJÄLP...

Hej, alla!

Ursäktar verkligen för uppehållet men det har varit en del att fundera över och tänka på. Positiva saker, självklart! Det blir inte negativt med min älskling<3

 I lördags så var jag ned och provade en stridsflygsimulator. Så otroligt roligt det var. Fick ha en äkta G-dräkt på mig (trycker åt runt piloten vid ansträngningar för att förhindra att han svimmar). Simulatorn i sig var en Draken som varit i svenska flygvapnet, blev sålt till Schweiz för att sedan komma till Sverige och bli en simulator. Instruktören berättade att 5 Draken-piloter var där och ställde in "känslan" för planet. De gick inte förräns alla 5 var överens om att det verkligen kändes som att flyga Draken. Starten gick galant och landningen med. Under flygningen fick jag testa jakt (skjuta ned ett plan med värmesökande robotar och jaga det med kulspruta), lågflygning i över 1000 km/h, looping och snurrar. Fick även flyga över Stockholm både under dag och natt. Vilken skillnad det var! Jag kan verkligen rekommendera detta. Jag fick denna upplevelse av Cissi och hennes familj och släkt. Stort tack till er! Kan inte beskriva nöjet med upplevelsen! Är det någon som är sugen så kan ni gå in på: www.novelair.com. 800 kr vid privatbokning. 20 min introduktion och 40 min i planet. Ett stort tack till Novelair AB i Gävle för bra instruktioner och genomgång av kontroller och ett härligt bemötande med skratt och allvar! 

För er som inte vet så väntar jag och min älskling, Cecilia Berglund, barn. Vi båda är människor som är uppväxta med småsyskon och är de äldsta i "kedjan". Då föreföll det sig väldigt naturligt för oss båda att bli föräldrar kände vi. Och kärleken har inte "mojnat" heller efter snart 2 år (i oktober). Tvärtom så har den bara blivit starkare och djupare. Mer på ett moget plan. I alla fall så ska vi ned på ultraljud den 8:e mars. Ska verkligen bli spännande att följa med. Och få se barnet på skärm...få skriva ut bilder...första anblicken. Man har hört mycket om känslan från andra pappor som man känner...det enda de kan säga är att det är en obeskrivlig känsla och det är svårt att hålla tårarna tillbaka. Det borde inte vara ett problem. Men jag har förvarnat min Angel att i förlossningssalen så kan jag inte garantera tårflödet. Känner jag mig själv så kommer nog känslorna komma då. Men det är en bit kvar. Så fram tills dess så är min uppgift att stötta och göra mat som är bra för Angel och barnet. Ärligt talat...som blivande pappa så är man rädd att göra fel...eller att inte vara tillräcklig för henne. Och tack vare det så sätter man sin egen ribba något otroligt högt. Och då kommer det bli fel. Som tur är så drar älsklingen ned mig på jorden igen och berättar att det jag gör betyder mer än vad jag tror. Så det är jag tacksam för...att mina ansträngningar hjälper. Hursomhelst, det kommer bli uppdateringar och bilder senare.

Just det...ska kanske nämna att nu har vi flyttat. Runt samma period då vi fick reda på graviditeten så fick vi en tre-rumslägenhet på 73 kvadrat. Har man flyt eller? Nä, på återseende så uppaterar jag under hela "resan" vi ska färdas tillsammans som par nu! Jag älskar dig, Cecilia Berglund, min Angel! Detta blir vårt första kärleksbarn;P <3

Hej alla!

Då var Riga-resan avklarad. Det var intressant och oerhört roligt att resa dit.

Viking Line Cinderella avgick från Stockholm den 2:a augusti. Jag och Cissi hade kommit över en A2-hytt till samma pris som en B-hytt. I resepriset ingick också buffét, tre-rätters och frukost fördelat på 3 dagar. Man behövde bara tänka på att dricka gott och ha roligt. Och självklart spela lite på maskiner:). Vi gick och la oss ganska tidigt eftersom vi dagen efter hade guidad tur i Riga-stad inbokad.

Den 3:e augusti började vi segla in i Riga hamn. Det var total ombyggnad och det stod lyftkranar ÖVERALLT. Och stora transport-båtar som kom med stora lass grus/sand från bl.a USA och Thailand. Väl framme vid platsen där vi skulle lägga till så såg vi en lyxkryssare och Silja Tallink som redan låg där. Skeppet började vända på en yta som man inte trodde var möjligt! Det var max 15-20 m till ett hinder både akterut och förut. Och så grunt så att vattnet grumlades när vändningen inleddes. Men kapten och styrman genomförde manövern felfritt. Väl i hamn så rullades en trappa till däck 5 som tog oss i land. Därnere stod massor med sightseeing-bussar. Vissa skulle avgå till Jurmala och vissa var för stadstur. Den sistnämnda skulle vi på. Vi fick en rolig lettisk guide som kunde svenska. Busschauffören däremot talade bara ryska. Men vi började åka. Och vilka härligt vackra byggnader och vilken intressant historia. Vi fick bl.a reda på att Gustav II Adolf hade invaderat Riga och det fanns tecken på det. I staden fanns det original-kanoner, en svensk ringmur och en tunnel med ett lejonhuvud som svenskarna hade byggt. På senare tid hade både Tyskland och Sovjetunionen invaderat Lettland. Det var p.g.a det sistnämnda landet som de flesta talade ryska där. Det stod monument över 3 ryska soldater på torget och i staden fanns en skyskrapa (ett monument) för Stalin som byggdes på 50-talet. Guiden berättade massor historia och ingående detaljer, men allt kommer man inte ihåg eller hinner skriva. Men de blev självständiga först 1991! Bankerna var också en rolig historia. Han rabblade de 5 största...4 svenska och en tysk. Deras bank kom först på 8:e plats för de var en "smutsig bank". Men på första kom Swedbank. Det såg man vid hamnen: en stor, mäktig skyskrapa i glas märkt SWEDBANK. Han skojade att det var därför deras ekonomi gått i stöpet...just för att Swedbank höll i ekonomin:). Efter det blev det en vandring till fots på ca 40 minuter genom gamla stan. Ingen idé att jag försöker skriva något om det men jag kan säga: WOW...vilka vackra byggnader. Och flera var byggd så tidigt som 1600-talet. Otroligt att de fortfarande står och var så fina! Sen var det tillbaka till båten.

Den 4:e augusti la vi till vid Mariehamn, Åland på vägen hem. Man fick ångest att man skulle tillbaka till Ockelbo igen efter detta underbara äventyr. Men om ca 3 veckor åker man igen. Då blir det Rhodos en vecka. Och under den veckan tar vi en dagstur över till Marmaris, Turkiet. Kommer bli väldigt spännande och intressant:). Och tack min älskling för en underbar resa. Så glad att jag har dig som min kära och bästa vän:) Jag älskar dig! Men nu lägger jag upp lite bilder på resan och så hörs vi snart igen! Ha det!
Ciao

  Jag i vår A2-hytt

Älsklingen på soldäck i Stockholm    Min första öl på båten. Underbar! Baren på soldäck    Solnedgång vid Sun & Fun i aktern   Solnedgång över det vackra havet   Lyxkryssaren i Riga Hamn   Swedbanks skyskrapa   Saluhallarna i Riga som är gamla zeppelinar-hangarer från andra världskriget   Stalin-skrapan från 50-talet   Kommunist-statyerna i centrum   Denna byggnad heter Svarthuvudens Byggnad. Faktiskt!   St. Peterskyrkan. Tornet ska vara helt i trä   Svenska Porten.   Vår sightseeing-buss. Ser ni rutan? "JUST MARRIED" :)

Hej. Ja, då var en trevlig vecka på västkusten över. Vi åkte ned för att fira Cecilia´s bror som tog studenten. Vi hade väldigt roligt och hon har verkligen en trevlig familj. Man stortrivs och man känner sig verkligen hemma och välkommen.

Under den veckan ingick lite shopping såväl som strandpromenad och bad i havet. Lite nya kläder införskaffades samt en ny parfym som luktar väldigt nice. Och det var så underbart att bada i havet. Vi gick till ett ställe som heter Govik. Det är som en liten vik, omgiven av röda klippor. Jag och Cecilia´s lillebror hoppade i och vi hittade krabbor och sjöstjärnor som vi plockade upp och poserade framför kameran. Vid strandpromenaden sågs även öronmaneter flyta omkring lite här och där. Förutom att bada i Govik så fanns en annan strand strax intill. Där blev vackra snäckskal uppspolade på stranden. De låg som en matta med. Arean var säkert ca 6*12 meter proppfull med skal. En glassburk fick vi ihop som vi ska använda till dekoration i lägenheten.

Så slutligen vill jag bara säga tack till Beja, Annika, Cissi, Jonas, Sofie, Filip, Cissis morföräldrar från Klippan, Camilla, Peter, Elin, Börje, och alla de andra som firade Jonas student för en otroligt trevlig kväll och för en rolig vecka. Ser fram emot nästa gång.

Nä, dags att hitta på något. Gumman jobbar och här sitter man med en veckas semester i Ockelbo. Lagom roligt. Fiske och luftgevär får det nog bli med Bonden och brorsan. Så ha det bra och på återseende.

Ciao

Hej!

Ja, då var årets sista april överstökat då. Men istället för majkase i år så blev det en resa med Eckerö-linjen istället. Jag, älsklingen, min mor och hennes respektive tog en resa över. Anledningen var att både hennes partner och min älskling fyller i maj. Så vi tänkte att vi slår ihop och bjöd på resa och lite gott. Dock var detta första gången vi åkte med eftermiddags-turen. Brukar annars bli morgon-turen. Men detta skulle visa sig bli mer intressant än vad man trodde. Mycket hann hända på resan kan jag meddela. Det började när vi steg ombord på bussen, som avgick 12.30 från Gävle Centralstation. När man hade fixat biljetterna så satt två ordningsvakter längst fram, vilket senare skulle visa sig vara nödvändigt. Älsklingen hade bokat i sitt namn så hon gick först och jag efter med jackan full av öl och breezers. Så när jag såg väktarna så tänkte jag: "Shit, nu vill de väl kolla jackan på mig!". Men det gick bra, de brydde sig bara om folk som inte kunde bete sig som man skulle. Vi ville inte vara bland de första som öppnade någon alkohol-haltig dryck så vi väntade tills en 5-6 personer hade öppnat...då kunde vi börja utan att få dåligt samvete.

Väl framme i Grisslehamn ungefär två timmar senare så fick man börja med ett toalett-besök då jag verkligen avskyr bussens anläggning. Och spolningen fungerade inte så de hade kopplat in en vattenslang man fick skölja med. Inte mysigt eller 2000-tal. Hursomhelst så gick vi ombord och började med restaurangen på övre däcket. Mor och Stefan beställde två härliga kötträtter medans jag och Cissi beställde en pizza-slice, som jag dock fick gå tillbaka med då den var bränd. Det blev inte direkt glada miner hos personalen men har vi betalat så har vi. Till det så beställdes 3 stor stark, 2 jägermeister och en lakritsshot.

När maten och drycken var slukad så gick jag och köpte 2 väldigt vackra rosor till min ängel. De gick verkligen hem hos henne. De fick representera både hennes ankommande födelsedag och min kärlek till henne. Sedan gick vi upp till baren högst upp och satt oss. Då köpte gumman lite drinkar, och vi fick en bartender varje gång som var fruktansvärt trevlig och duktig. När han blandat klart en drink så fick vi smaka först om vi tyckte om den. Annars skulle han göra om den, det kallar jag service.

När vi hade unnat oss ett par drinkar och öl med jäger/lakritsshot så gick vi iväg till taxfree-butiken. Det var nu det svåra började...jag var tvungen att lura iväg Cissi så jag kunde hitta några fina presenter till henne. Men hon fick ju inte se dem. Så det kom en tjej som jobbade i butiken och jag förklarade situationen. Hon lät mig få dofta på lite parfymer och vi hittade en som jag tyckte passade Cissi. Och en som jag fastnade för till mig själv. Så jag sa åt tjejen att Cissi får inte se den här, och om jag kunde få den inslagen. Hon sa självklart och att hon skulle söka upp mig i butiken när hon var klar. Så vi gick och små-shoppade lite under tiden, jag och Cissi. Och när vi var färdig och stod i kön så dök hon upp, lämnade över presenten och blinkade lite snabbt med ett leende. Och sen  var det bara att betala.

När handlingen var klar så var det bara att sitta och njuta med en drink igen. Då kom det fram en kille från Västerås och frågade var jag hade köpt rosorna och vi förklarade för honom var det låg. Han ville köpa till sin fru och de tyckte att det var så sött det som jag hade gjort. Han gick iväg och kom tillbaka med blommor. Sakta men säkert så började vi närma oss Grisslehamn igen så vi gick ned till ingångsdäcket. Då stötte vi på detta par igen. Väl förfriskade men oerhört trevliga. Det slutade med att han gav mig sitt nummer då han tatuerade och gav mig ett fint pris om jag hade vägarna förbi Västerås någon gång.

Sedan var det bara bussresan kvar. Nu när alla var lite förfriskade så hade samtals nivån ökat en del. En dam hade köpt ett vin som hon tyckte så mycket om att hon bjöd nästan halva bussen på den flaskan. Jag och Cissi satt och drack lite gott och lyssnade på musik i mobilen. När det var en bit kvar till Gävle så började en annan dam skrika rasistiska ord då det var en invandrarfamilj på bussen. Det förstörde den trevliga hemresan. En av väktarna gick fram till henne otaliga gånger och sa till henne att sitta ned och bara hålla tyst. Men det gick inte hon med på. Hon hade hoppat på i Sandviken och blev avslängd precis när vi hade kommit in i Gävle. Så efter det förstod jag verkligen varför väktarna var där. Men allt som allt så blev resan lyckad och väldigt trevlig. Vi sov över i Gävle hos mor och Stefan och så fick vi lite grillat innan de skjutsade hem oss på Söndags-eftermiddagen. Så tack ska ni alla ha för en trevlig helg. Och Cecilia Berglund...jag älskar dig mest av allt i denna värld! Mer kärleksgåvor kommer;). Så ha det bra ni alla som läser så återkommer jag snart igen. Ha det!

Ciao

/Patrik   Min doft som jag köpte. Helt underbar och prisvärd.   Älsklingens presenter. God doft och god choklad.

Lite vågor och en tacksam sötnos.

Älsklingen njuter av rosor, drink och trubadur.   

Hej hej!

Ja, då var första arbetsdagen efter semestern avklarad. Och det blev en redig sådan. Började kl. 07.00 och slutade 21.25 Det kallar jag arbetspass. Så nu är man väldigt mörbultad i kroppen. Men annars var det väldigt trevligt att få komma tillbaka och träffa mina arbetskamrater igen. Vi hade väldigt roligt idag. Och så får man inte glömma rasterna. Man satt ute i solen och njöt och sög in strålar av energi och värme. Det gjorde verkligen att man orkade lite mer. Men som tur är så är det  kortvecka och så blir det en härlig långhelg sedan. Och så blir det pengar förstås.

Det negativa idag var dock att vi var så många som arbetade idag så jag fick inte äta lunch med min älskling. Det var tråkigt, men vi fick en fika i solen tillsammans på eftermiddagen i alla fall. Men nu sitter jag hemma med henne och kan ägna min tid åt henne och ingen annan.

Nej, nu närmar sig sängen med stormsteg. Energin är verkligen tömd. Men jag återkommer snart med fler inlägg. Ha det och på återseende.

Ciao

/Patrik

Hej hej!

Igår när jag och Cecilia skulle fira ett halvår så fick vi lite oväntat men dock positivt besök. Min yngsta lillasyster Alexandra kom förbi. Så det blev lite som en mindre familj igår och det blev väldigt trevligt. Tyvärr så sprack överraskandet då lite andra saker kom emellan men det blev en trevlig matlagning åt mina två favorittjejer ändå. Och lite förenklat blev det, ska erkännas och inte lika sofistikerat som Paolo Roberto´s men maten fick goda betyg från alla håll.

Medans jag lagade maten så drack jag och min älskling en väldigt god drink. Och så fick jag lite assistans av min syster när jag fixade rouladerna. Det tog dock en stund för kycklingen att puttra och bli genomstekt. Till det kokade jag ris istället för pasta så det kompenserade lite för det jag tog bort från receptet. Till maten sedan så skålade vi med ett varsitt glas Black Tower i skenet av levande ljus. Lillasyster fick självklart nöja sig med lite läsk. Men hon var med under skålandet. Efter maten så fick maten sjunka lite innan tårta så vi satt oss alla tre framför TV:n en stund. Jag och Cissi med en varsin Backardi Breeze Tropical Watermelon. Den var god...funderar på lite sånt i sommar. Vi satt väl en 30-40 min och så gick vi in i köket igen för att åter fylla kistan. Tårtan var helt underbar! Den kallades Jubileums-tårta (ganska pasande i sammanhanget) och det var grädde, nötter, glasyr med någon blåbärs-liknande smak. Och självklart en ros (som min älskade fick) och ett rosenblad i marsipan (som lillasyster fick). Till det skålade jag och Cecilia med ett par glas Cinzano Asti. Allt kändes helt underbart, verkligen.

Så enligt allas åsikt så blev kvällen perfekt, trots alla förändringar. Men huvudsaken är att alla gillade maten och stämmningen. Och en del skålande på det.

Idag har det dock inte hänt så mycket än. Vi gick ut och sparkade lite fotboll alla tre. Men något mer ska det väl bli. Och ikväll är det spel och film på schemat med lite goda drinkar och bara njuta av livet tillsammans med männsikor man verkligen tycker om. Och nästa vecka är det dags för jobb igen. Ska verkligen bli skönt att få ta i och låta musklerna få jobba igen. Hörde att arbetskamraterna hade en del att stå i förra veckan, men jag hoppas verkligen att det gick bra för dem. Ska bli roligt att återse dem igen. Men innan jag slutar för idag så vill jag verkligen tacka min syster och min älskade Cecilia för en helt underbar och fantastisk kväll. Vi måste ha fler sådana. Jag lägger in lite bilder från igår så om ni vill kan ni få en lite inblick i alla fall. Så ha det bra alla så hörs vi imorgon.

Ciao

/Patrik